Arlandabanans historik

I början av 1980-talet väcktes idén om en dubbelspårig järnväg mellan Stockholm och Arlanda flygplats för att möta det ökande antalet flygpassagerare, avlasta vägnätet och minska antalet miljöskadliga föroreningar. Banverket började i slutet av 1980-talet att planera för en järnvägsförbindelse mellan Arlanda flygplats och det befintliga järnvägsnätet.

Banverket presenterade år 1990 en projektplan för regeringen där Arlanda flygplats skulle länkas ihop med järnvägsnätet i Rosersberg och Odensala. Förslaget innebar också att fjärrtåg skulle kunna göra uppehåll vid Arlanda och på så sätt integrera den nya järnvägen med det övriga järnvägsnätet.

Projektet utreddes vidare med inriktning på att organisera Arlandabanan som ett offentligt-privat samverkansprojekt (OPS), där det privata näringslivet tar på sig omfattande risker avseende finansiering, byggande och drift.

En anbudstävling för byggandet av Arlandabanan utlystes 1993 och upphandlingsarbetet slutfördes år 1994. Vinnare blev konsortiet Arlanda Link Consortium. Bakom konsortiet stod då de tre svenska bolagen NCC, SIAB och Vattenfall samt de två brittiska bolagen GEC Alsthom och John Mowlem. Konsortiet bildade sedan företaget A-Train AB för att dels vara byggherre för Arlandabanan, dels för att driva Arlandabanan fram till år 2040.

A-Banan Projekt AB (bolaget bytt namn år 2008 till Arlandabanan Infrastructure AB) bildades av staten år 1994 och fick till uppgift att svara för samordningen av olika statliga intressen och genomföra upphandlingen av Arlandabanan. Bolaget bevakar också statens rättigheter och skyldigheter enligt de avtal som upprättades.

År 1995 erhöll A-Train uppdraget av staten att finansiera, bygga och driva Arlandabanan. Staten har bidragit till finansieringen med 850 miljoner kronor samt ett villkorslån om 1 miljard kronor.

Samma år kunde byggandet av banan sätta igång. NCC och SIAB svarade för alla bygg- och anläggningsarbeten samt kontaktledningar. Brittiska Mowlem levererade spår och växlar och GEC Alsthom byggde tågen och levererade signal- och telesystem.

Det första specialbyggda Arlanda Express-tåget kom till Sverige i juni 1998 för testkörning under drygt ett år.

Den 24 november 1999 skedde den officiella invigningen av Arlandabanan och det första Arlanda Express-tåget lämnade Stockholms Central.

I samband med att projektet blev klart 1999 överfördes samtliga anläggningstillgångar till Arlandabanan Infrastructure AB. A-Train fick samtidigt en 40-årig nyttjanderätt till banan (fram t.o.m. år 2040) för att finansiera sin investering. A-Train har således rätt och skyldighet att driva och underhålla banan, samt rätten till samtliga biljettintäkter fram till år 2040.

Sedan 2010 kan avtalet sägas upp om A-Train inte lever upp till de krav och innehåll som stipuleras i avtalet.

Ny uppgång till Terminal 5, pir F, på Arlanda öppnades.

Sedan 2004 ägs A-Train av Macquarie European Infrastructure Fund.

UL:s pendeltåg, Upptåget, började trafikera Arlanda Central med halvtimmestrafik till Uppsala och Upplands Väsby.

Antalet tågresenärer på Arlandabanan per år var totalt 4 450 000. I december 2011 hade Arlanda Express 83 avgångar per dag från Arlanda till Stockholm.

Den 9 december 2012 startade SL och UL en pendeltågslinje mellan Älvsjö och Uppsala som stannar vid Arlanda Central. Restiden från Stockholm C är knappt 40 minuter.

Sedan 2014 ägs A-Train av Portare.

En ekonomisk milstolpe nås då Arlandabanan och A-Train nått fram till den punkt då de är skyldiga att erlägga royalty till svenska staten.

Första året som svenska staten erhöll royalty på sin investering i Arlandabanan. Royaltyn utgjorde 43 miljoner kronor.

Avtalet med A-Train AB förlängdes med 10 år till den 3 juli 2050.

A-Train förvärvade sex tågsätt som Arlanda Express tidigare har hyrt av Nordea Finans. Nordea Finans är sedan 2020 därför inte längre avtalspart och finansiär/leasegivare i Arlandabananprojektet.

Resandet med Arlanda Express minskade med 71 procent. Svenska statens royalty för året minskar till 16 miljoner kronor.