Det gör statens eget bolag, Arlandabanan Infrastructure AB. Eftersom bolaget inte har betalt för hela anläggningen har vi istället låtit A-Train, som byggde banan; få ersättning i form av rätt att disponera banan fram till 2040. I denna rätt ingår också rätten att ta ut avgifter på Arlandabanan och dess stationer.
Nej, det finns ingen bortre gräns för när avtalet kan sägas upp, men det förutsätter att A-Train aktivt har motverkat en integrerad tågtrafik på Arlandabanan.
Avtalet behövde vara långt för att det skulle gå att få privata företag och finansiärer att lägga anbud. Annars blev risken för stor för dem att ta på sig att planera, finansiera, bygga och driva banan och trafiken.
Den vinst som uppstår i A-Train delas ut till ägarna. När vinsten har nått upp till en viss nivå ska svenska staten få en royalty. Den första royaltybetalningen skedde 2017.
Vid en konkurs har bankerna som lånat ut pengar till A-Train rätt att låta någon annan driva trafiken för deras räkning. Om de inte gör det återgår nyttjanderätten till Arlandabanan Infrastructure och då får vi se till att tågtrafiken upprätthålls.
Biljettpriset ska täcka samtliga kostnader för Arlanda Express inklusive spår och stationer. Trafiken är inte subventionerad som annan lokal kollektivtrafik. Biljettpriset ska också täcka kostnader för de olönsamma avgångar som görs sena kvällar och tidiga morgnar samt vid helger då det är få som reser. Arlanda Express turtäthet är reglerad i avtal och är inget som de själva kan minska om det är få som reser.
Därför att A-Train som kör Arlanda Express har tagit hela marknadsrisken.
Respektive järnvägsföretag beslutar själva vilket pris de vill ta för passagen. Alla tågbolag betalar för att stanna och släppa av eller ta upp passagerare på järnvägsstationer i Sverige. Det är vanligtvis en kostnad som inte görs synlig för resenären utan ligger dold bland alla andra kostnader som ett järnvägsföretag har och som ingår i biljettpriset. På Arlanda Centralstation har järnvägsföretagen valt att inte göra så. Där säljs färdbiljetten med ett synligt tillägg för resenären eller som ett separat tillägg som kontrolleras och/eller betalas vid in- och utpassage från stationen.
Ja, avtalet innehåller en möjlighet att säga upp A-Train och lösa ut dem. Det förutsätter dock att A-Train har agerat på ett sådant sätt att integrationen av tågtrafiken på Ostkustbanan har skadats och att regeringen uttryckt sitt missnöje över detta. Avtalet kan också sägas upp om A-Train bryter mot avtalet eller hamnar på obestånd.
Nej. A-Trains prissättning av banan och stationer är underställd Transportstyrelsens tillsyn och Järnvägslagens regler. Avgifterna måste grundas på principen om infrastrukturförvaltarens självkostnad samt rätt till rimlig vinst. Om ett järnvägsföretag tycker avgiften är fel kan man be Transportstyrelsen att granska prissättningen och underlaget för den.
Som avtalspart gentemot A-Train är vårt uppdrag att se till att det avtalet följs, samt fullfölja våra skyldigheter och bevaka våra rättigheter i samtliga avtal om Arlandabanan. Vi ser till att avtalen anpassas till förändringar i vår omvärld och vi deltar aktivt med bevakning av bolagets och statens rättigheter när A-Train sätter om sina lån och byter långivare eller skiftar ägare. Vi ser också till att statens olika aktörer bl.a. Swedavia, Jernhusen och Trafikverket sköter sina åtaganden och agerar rätt gentemot Arlandabanan, t.ex. vid ombyggnader som görs i anslutning till vår järnväg.
Anslutningsresor till flygplats har av svenska staten och Sveriges kommuner inte ansetts vara ett offentligt åtagande utan någonting som resenärerna ska bekosta själva. Därför är det ofta kommersiell busstrafik, som exempelvis Flygbussarna, som driver anslutningstrafiken till de större flygplatserna.
A-Train sätter priset på Arlanda Express. Priset är inte reglerat. Konkurrensen från Flygbussarna och taxi gör att det alltid finns ett alternativ till tåget om man anser det vara för dyrt.
Spärrarna ägs och drivs av SL/UL. Det är också SL/UL som disponerar intäkterna från spärrarna.
A-Train tar betalt av järnvägsföretagen – inte av enskilda resenärer. Den avgift som A-Train tar ut av järnvägsföretagen behöver inte övervältras oförändrad till resenären, såvida inte järnvägsföretaget vill det. Det står varje järnvägsföretag fritt att själv välja hur man tar betalt av sina resenärer.